Lars Linebäck, Direktor för Stadsmissionen 1999-2016 har efter en tids sjukdom gått bort.

På Stadsmissionens kansli på Ågatan hänger en gitarr på väggen, många nyanställda brukar fråga varför den hänger där? Jo, svarar vi som jobbat länge inom organisationen att det där, det är Lars gitarr som han brukade plocka ner för att spela och sjunga en liten sång då och då. Den hänger kvar där för att vi ska påminna oss om Lars ord till oss ”allt är inte alltid är blodigt allvar – man måste leka lite ibland också”  

Gitarren är en fin symbol för vem Lars var på jobbet och det ledarskap han stod för. Lars var på inget sätt nybörjare i socialt arbete när han rekryterades till Stadsmissionen. Direkt från Stadshuset som socialnämndens ordförande hade han en god blick för hur läget var för många människor i vår stad. Den insikten, en förmåga att ta taktpinnen och bygga verksamhet ihop med klokskap och entreprenörsdriv bidrog till en stark uppgång och tillväxtresa för Stadsmissionen. Med en stark värdegrund och ständigt andligt reflekterande tog Lars tog verkligentäten och gav allt. Genom sitt ledarskap förvandlades Stadsmissionen från en liten, ibland krisande, ideell förening till att vara en betydelsefull kraft kring idéburen vård och omsorg.  

Lars var en flexibel och nyfiken ledare – med ett undantag. När det kom till protokoll och dagordningar var det bara att ställa in sig i ledet och lära sig hur det skulle se ut. Egentligen ville han nog skriva allt själv, men till och med Lars förstod att han inte kunde göra precis allt själv och motvilligt lämnade han över uppgifterna till andra.  

Styrelsearbete, upphandlingar, förhandlingar och planer för utveckling växlades med möten med människor, i fikarum och på enheter. Stora visioner var ledstjärna för Lars och 2007 var han den första ordföranden i Sveriges Stadsmissioner som nu är en stark organisation som verkligen bidrar till samtalet kring social välfärd i Sverige.  

Lars var en tydlig ledare, högt ställda krav både på sig själv och sin omgivning. Men en sak gick alltid först – familjen och därmed även nära relationer. Vi som arbetade med Lars vande oss vid att bekymra oss ihop med honom – både kring komplexa jobbfrågor men även när livet gav oss utmaningar.  

Under Stadsmissionens 50-årsfirande var Lars sjuk – men kom ändå till Stadsmissionens ledning och till vårt höstmöte för att berätta och samtala om sin tid som Direktor. Det var ett fint möte och vi hoppades på att han skulle komma åter på det generösa viset som karaktäriserade Lars.  

Nu tänker vi på allt Lars gav oss, på hans familj som han alltid värderade så högt som nu förlorat en make, pappa, svärfar, morfar och farfar.  

Gitarren – den hänger kvar på väggen och på den finns ett klistermärke som det står Tro, hopp och kärlek på. Det är så vi kommer att minnas Lars och hans viktiga gärning.  

Pether Nordin, ordförande 

Sanna Detlefsen, Direktor